alla som läser detta har säkert läst andra bloggar med. detta kommer vara min dagbok. detta kommer vara ett svårt att skriva för mig men jag behöver skriva av mig någon gång ibland.   

tänk att allt du gör på värkar hela värden, om du inte hade köpt det choklad kakan som var gjord av rädda barnen låt oss säga. då hade nog et barn dött osv.

men ändå livet måste man leva jag har för ståt det nu men i går så visste jag inte vad jag skulle göra. livet är bara så det är.

ingen tror att jag gör som jag vll när jag vill jag vill jag gör allt när jag vill göra det ingen kan säga imot. jag vill inte att alla gör som mamma gjorde mot mig hon gav bort mig till soc. hon gjorde det som var bäst för henne hon behövde pengar så då lämnar hon bort mig och min bror till dom. 

men pappa kom som en räddning och hämtade oss hos soc. jag vill inte alla ska lämna mig ensam ingen kan förstå hur det är jag har inget liv som är värt att leva ingen vill att jag skulle gå i klassen. desutom tycker dom att jag är konstig som vet allt om dem. men jag pratar med deras av lidna släktingar jag hör dom serdem men jag årkar inte hjälpa alla

första dagen i skolan efter lovet var väldigt boring men jag dog inte! jag gick upp till konsum och köpte tändare till mina cigg som jag hade kvar efter en fest och jag vill på en fest hos moster men nej dåinte det heller. men nu i alla fall vil jag säga att jag e ap tröt men jag vill prata om några kompisar' jag visste inget om det att någon hade kallat mig hora och det hände på skolan dem sade inget. så jävligt besviken på dem allså. man kan väll säaga att någon har kallat en hora!!

mina så kallade kompisar har hålt hemligt att någon har kallat mig jävla hora nu är jag så jävla arg dom kunnde ha sakt till mig om det. jag är trött på att alla lämnar mig när jag behöver dem mest ingen bryr sig om vad jag gör och hur jag känner. JAG ÄR INGEN DOCKA alla tror att jag inte har känslor som andra har. ingen av mina "kompisar" bryr sig dom e så taskiga mot mig jag har en sån jävla ångest efter igår en kille på kik hotade mig och sånt då blockade jag har men han sa att han kännde mig och visste vart jag bodde så jag e så jävligt rädd att jag känner han som kikade mig....

jag gjort en massor av dumheter men jag vill alla ska lita på mig!

det som är kallat livet är något som ingen kan säga att man tycker är perfekt jag tycker att jag har haft ett dåligt liv som att jag inte orkar att läsa av andra längre desutom kan jag prata med min mamma jag hör henne prata inom mitt huvud ni tycker kanske att jag är galen men nej det är henne 100% säker jag ser hennes leende och känner hennes mjuka kramar. jag vet inte vad man ska lita på att det finns spöken eller att jag er galen jag vet inte men rösten säger till exempel: jag varnar dig det är ensamt här på andra sidan. 

flera sånna saker säger rösten jag vet inte men det är så!!!

som sakt i mina andra inläg vill jag gå ner i vikt jag ska testa mettoden slutaa äta jag känner mig tjock och ingen kan säga att jag inte är det jag kommer först taga ner på portionerna och sen sluta jag har läst en massor om det och ja jag vet att det är farligt men det är mig jag klarar inte att se mig i spegeln jag ser ut som en jag vet inte vad men jag har en plan om vad jag ska göra de känns som rena helvetet att lev så här!!!

som sakt jag har än bästis och jag har berättat allt för han men imorrse ljög jag åt honom skämms så jäkligt mycket han är en kille jag vill vara med han är perfekt men jag vet inte om han någonsin kommer tycka om mig efter det här jag älskar honom om han slutar skriva med mig kommer jag dö jag har så många problem som jag kommer till han med han är mitt allt. hanns namn står i min antecknings bok med ett hjärta runt jag älskar honom så sjukt mycktet jag vill inte något mer än att han glömmer det här med oskulden och fest grejerna jag vill bara att han ska vara glad.

jag vill också gå ner i vikt så jag har pratat med min kompis som har Anonxia och det är det jag har. jag har haft det i kanske ett halv år men jag vågar inte säga något han är så perfekt och jag så fel jag önskar inget mer än att han skulle bo närmare jag är så sjukt kär men jag vågar inte säga något.

hjälp!